Gunnar's profileguba´s bubblaPhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
guba´s bubblaIngenting är omöjligt, bara olika svårt |
||||
|
Ett glatt tillrop eller konstruktiv kritik är alltid välkommet Tack för besöket!
Johan Petterssonwrote:
Hej! Härliga närstudier av hästar och folk i din bildsvit från seminariet tycker vi båda!
Må så gott! Vi=Malin o Johan i Wånga
Nov. 22
No namewrote:
Som Garp ska nordsvensken se ut! Lycka till med nästa grannhäst fam. Bard hult norrgård.
July 24
Gunnar Bärlundwrote:
Ser till att du får med dig Åsbrokola när du hämtar hem Parellen.
July 20
Åsa Frimanwrote:
Nygammal Åsbrokola som är sååå smarrig - vet du var man kan köpa den ? Köpte med mig en påse från Emil teatern, men nu är den slut.. =o(
July 19
Gunnar Bärlundwrote:
Tackar. Inte svårt att jobba med en häst som i grunden är välhanterad, bara att fortsätta utbildningen och träningen till en bra körhäst, han har alla förutsättningar.
July 5
|
January 31 Slädföre, smålandsbesök här och där..Vilken vinter, helt underbar ur alla synvinklar. Ljust, torrt och kallt, helt perfekt till skillnad mot det vanliga vintervädret de senaste decennierna, kallt, blött mörkt och ett evigt borstande av hästar för att få bort all skit innan selen kan läggas på, mycket tid sparas där som kan utnyttjas till körandet i kombination med längre dagsljus tack vare snön.
Månljus i samband med snö har det varit mycket av i år vilket jag passat på att utnyttja vid så många tillfällen att jag tappat räkningen nu, magiskt att glida fram ljudlöst och lyssna på naturens och djurens ljud och läten, snart kommer ugglorna att börja sina aktiviteter och då är månnätterna kompletta.
Smålandsbesök ja, åt bägge hållen har det varit, jag var ner till Tranås i mitten av januari på skogskörningskurs där 5 ekipage deltog. Hugget virke kördes ur skogen med saxar och kälkar med släplass i gemytlig stämning. Fika och korvgrillning runt elden med tillhörande diskussioner och funderingar om hur och varför man gör eller inte gör si eller så. Lärorikt att delta på sådana träffar. Nästa träff skall de träna på Skogs tävlandets delmoment.
Igår hade jag besök från Småland, Åsa från Hult kom tillsammans med sina vänner Therese och hennes man Rickard, Therese skulle prova Tarzan som en tänkbar häst för henne och Rickard. Nu passade jag ju på att få med mina tre 5 åringar ut på samma tur för första gången. De har alltid varit ensamma med mig i skogen och det skulle bli spännnande att se hur de betedde sig med fler hästar ute samtidigt. De var lite gnäggiga och tittiga på gårdsplanen när de inte var ensamma som vanligt men inga problem med något, de anspändes varsitt kälkåk och sedan bar det iväg ut på en knapp 2 timmars tur i strålande solsken, vitt fluffigt landskap, snötyngda träd och ett knirkande före i -15 kyla.
Jag tog täten med Grim följd av Therese och Tarzan medans köekipaget blev Åsa och Tango.
 Här är vi snart hemma igen med frostiga hästar och lite kalla fötter vilket avhjälps med promenad. Rundan uppskattades av besökarna som konstaterade att det var bra träning i den kuperade terrängen med myckt upp och ned samt svängar som kräver arbete med att hela tiden korta och länga tömmen, hålla ut i kurvor för att inte haka i träd mm mm. Gamla körvägar för häst har bibehållits tack vare att stora maskiner aldrig tagits in i skogen utan arbetet har fortsatt med manuell huggning medans en liten jordbrukstraktor står för virkestransporten ur skogen sedan sista hästen försvann i början av -70 talet från Ingvars gård.
Rickard som är en skogskarl sade vid ett tillfälle, "Jag bara njuter" där vi gled fram och det är precis vad jag gör var gång jag åker genom Ingvars skog som är skött på ett sätt som inte är vanligt i dagens storskaliga skogsbruk. Trots att jag tillbringar så mycket tid i skogen så instämmer jag och tänker alltid som Rickard, jag bara njuter.
Therese var den tredje förutom jag som körde Tarzan, Åsa och Alice är de andra två. Vad jag förstod så gillade Therese vad hon fick i tömmen och Tarzan verkade trivas lika bra i andra änden då det såg väldigt bra ut hela turen. Grim går ju på snabbare än de andra två så Tarzan flåsade på rätt ordentligt bitvis då han förmodligen klev på i lite högre tempo än han är van vid. Åsa var den förste som körde Tango förutom jag och hon var lika nöjd med honom som hon var med Tarzan i somras, välkörda säger hon och jag kan ju bara suga åt mig av den bedömningen, tackar och bockar.
Hemkomna var det lite småkallt om fötterna så stugvärmen gjorde gott liksom varm mat i form av en solgul fisk och skaldjursgryta färgad av saffran med ris till. En fransk chokladtårta i form av en häst till efterrätt tillsammans med trevligt prat om häst och annt.
Skymningen närmar sig och tanken var att hinna med lite skogsarbete så Tarzan och Tango selades på igen och vi begav oss ut i skogen där Tango sattes för en domänkälke och Tarzan fick en VSA doning efter sig. Jag gick före i skogsbanan som består av ett 20 tal (måste räkna dem) portar med 20 cm marginal till kälkarna.
Både Therese och Åsa körde med fin precision utan några som helst problem runt banan, duktiga kuskar, lugnt och fint samarbete med hästarna, en fröjd att se. Ett par varv blev det, Åsa med lass ett varv innan mörkret gjorde det svårt att se vägen. Ingvar hade huggit en del som vi skulle ha att köra ut men som vanligt sådana här dagar så räcker inte tiden till allt man vill göra och prova på. Rickard tog tömmen på Tarzan och konstaterade att det var superservo på den hästen, minsta antydan till tömtag och han svänger, likadant med alla mina hästar, kul att höra.
En härlig dag att minnas länge och som vanligt när Åsa är i Rude, sol från klarblå himmel.
January 13 Grillhelg.Följetongen min fot drar ut på tiden, i tisdags tyckte jag allt att den var riktigt ok igen så länge det var plant under den, sent hemkommen från småland så tände jag i pannan och när jag klev ut därifrån så hade en av katterna parkerat precis utanför dörren. Det är ett steg på halvmetern ner och när jag satte foten i "marken" var den ovanligt mjuk och instabil, samma fot som jag har ont i såklart viker sig igen och jag går ner på knä, katten drar som en avlöning men helt ljudlöst, inte ett pip. Den kände väl på sig att den ställt till med djävulskap!! Efter det så är foten ondare än tidigare, läkarbesök renderade i en rejäl utskällning om varför jag inte kom direkt när det hänt, röntgen visade ingen fraktur, gott så. Stödlinda och vila med rörelse som jag känner inte förvärrar. Tur jag har häst som hobby och kan åka släde, värre om det varit squash jag sysslade med..
Lördagen sattes Grim för kälkåket som lastades med grill och hästmat samt grannen, ut i skogen för att grilla i lite varmare väder, strålande sol. Vi bor ju högt, tempen visade -9,5, bara några kilometer åt alla väderstreck låg temperaturen under -20 kalla grader, burr.
   Söndagen blev en favorit i repris kan man säga förutom att äldsta dottern och hennes Eddie samt mitt barnbarn Saga kom och hälsade på till vår stora uppskattning. Saga åkte släde för första gången och hon tyckte det var så kul och att hästen var stoor. En mycket trevlig dag.
 Körsbärsträdet i vinterskrud slår nästan lövade varianten på sommarn.
 January 06 Hästar hit och dit.Skulle åka till Skumme i lördags men skjöt på det till söndagen då foten inte kändes speciellt bra men bättrade sig dag för dag tyckte jag. Blåsvart var den på utsidan under ankeln och lite svullen samt stel men i en stadig stövel kunde jag röra mig relativt obehindrat så på söndagen bar det iväg.
Fika med alldeles nygräddat gott bröd inledde dagen på Skumme, gott.
Anledningen var att Uri som var här på inkörning i höstas och som kördes några gånger hemma efter det har vilat tills nu och skulle sättas igång igen. Uri visade sig ha överskottsenergi så det räckte och blev över så jag erbjöd mig att åka ned för att försöka hjälpa till att komma igång på ett säkert sätt.
Visst var Uri pigg och glad men några större bekymmer var det inte, efter en tömkörningstur sattes saxen i linorna och sedan drog vi lite stockar i varierande storlek utan några bekymmer. Lika lugn och fin som hon var när hon lämnade Rude i mitten av oktober, skönt att se och känna. Vi avslutade med att Camilla körde lite själv vilket gick precis lika bra det med.
Efter detta pass så bjöds det till middag, ett otroligt gott och mört kött från en av på gården uppfödd nöt, egenodlad potatis och ärtor, så gott som mat kan vara, mums.
Nu var det dags för en ny bekantskap, Udda har jag aldrig träffat utan bara hört talas om, en del positivt men mest negativt tror jag när jag tänker efter, KBI kördes med gott resultat men sedan har det strulat en del, hon har stuckit både i tömkörning och ridning. Under sommaren och hösten har hon gått på turridning vilket fungerat bra.
Enligt Camilla hade hon bara körts på postkandar tidigare men vi tränsade med ett vanligt tvådelat tränsbett. Det bettet hade hon även ridits på under sommaren/hösten.
Udda skulle ha svårt att stå still hade jag förstått så ute på stallplanen ställde jag henne, plockade av tömmen från lokorna och knallade runt Udda två tre fyra minuter utan att hon gjorde en ansats att flytta en enda hov. Det här lovade gott kände jag direkt. Lite volter och åttor på stallplanen visade på en väldigt lättstyrd och lyhörd häst, nästan på "tanke" basis svängde hon dit jag ville. Ut på vägen i sakta mak där Udda kördes på vägen, vid sidan av vägen i snön över vägen till andra sidans dike, Udda gick verkligen utan protest dit jag ville, gillade redan vad jag hade i tömmen. Sedan visade Udda vad hon gjort sig känd för när vi skulle vända, jag tar på mig hela händelsen utan att skylla något på Udda, när Udda vände runt tappade jag kontakten med henne för ett ögonblick och hon tog chansen att dra, några snabba språng i kombination med min onda fot gjorde att jag släppte tömmen i högern och drog i nödstoppen med vänster, Udda snurrade ett par varv och jag var i nästa ögonblick framme vid huvudet och tog tag i tränset.
Redde ut tömmarna och fortsatte som om inget hänt. Nu var jag noggrannare i vändningarna och det kände Udda som inte gjorde en ansats att försöka med något igen.
Hemåt för att sätta för sax och stock.
Här körs Udda för första gången på nästan ett år. Udda visade ett gott lynne, ett bra draglag och samarbetsvillighet på ett sätt som gjorde att jag verkligen gillade hästen. Det märktes tydligt att hon är bra inkörd och har alla grundförutsättningar att bli en mycket bra körhätst.
Det är ingen konst att få en häst att gå, men det en körhäst verkligen måste kunna är att stå stilla och det visade Udda prov på att hon kan perfekt. Helt cool i halter som varade länge utan ansat att flytta sig. Camilla avslutade med en tömkörningsrunda förbi ställen där de haft problem tidigare och allt gick perfekt.
Camilla har kört bägge hästarna ensam två dagar på raken nu och det har gått väldigt bra, kul.
Kaffe en mjuk pepparkaka med lingon och något mer i avslutade besöket på Skumme innan jag styrde de 19 milen hemåt igen efter en givande och lärorik dag som blev precis så positiv på alla sätt och vis jag hoppats på.
Måndagen blev rätt lugn på hemmaplan då foten kändes sämre igen, öm och stel efter gårdagens pulsande i snö efter hästar förmodligen vilket jag gärna tog då dagen uppvägde det med råge.
Trettondagsaftonen började med en bilresa igen av den längre varianten, idag var det dags att hälsa på hos goda vännen Åsa i Hult för en dag i häst och slädes tecken. Hela familjen åkte ner men fru och son åkte vidare efter god frukostfika till barnens gammelmormors lägenhet i Eksjö som skulle städas ur då hon flyttat.
Jag och Alice skulle tillsammans med Åsa och hennes brorsdotter Julia åka i en rissla efter Åsas nordsvenska sto Karisma, sagt och gjort, släde fram, sele på, filtar, täcken och varma kläder i mängd försåg vi oss med och packade in oss i släden för att stänga ute så mycket som möjligt av de kalla 16 grader som rådde. Iväg ut på landsvägen för att vika av på en mindrre väg och sedan komma ut på en nedlagd järnvägsbank där turen gick i skritt och trav genom varierande skog, löv, barr, blandskog och så kom vi till en bokskog som med sitt kvarvarande lövverk även är lite speciell på vintern, vackert. Emellanåt gick jag bredvid och barnen sprang de med för att hålla värmen.
  Efter lite värmande glögg så var det dags att åka till grannen och Garp som jag körde in i höstas för att åka skrynna efter honom för första gången vilket inte skulle bli något konstigare än något annat han gjort. Den här gången avstod barnen då de tyckte det blev bra kallt den förra turen. Kälkåket gled fint och Garp drog lugnt och fint till och med när en doserad kurva passerades vilket gjorde att Garp fick styras så att han näst intill gick vinkelrätt mot färdriktningen för att skrynnan inte skulle hamna i diket.
även här svängde vi in på en liten oplogad skogsväg med snötyngda träd som inramning. Härligt..
 Hemkomna så hade mannen i huset, Lasse, lagat mat och det doftade av favoriten i hela huset, vitlök. Pasta med köttfärssås åts och njöts vilket smakade gott efter dagens aktiviteter ute i kylan. Åsas bror och fru gjorde oss sällskap vid bordet, trevlig bekantskap de med. Middagen avslutades med ananaspaj, vaniljglass och kaffe, en härlig och perfekt dag var till ända och vi lämnade Hult för 16 mil i bil hem till Rude där det var kallt, -20 grader och jag hade till mitt förtret glömt att sätta i motorvärmaren på traktorn som jag därför inte fick igång förräns halv tolv på natten för att köra ut en ny bal hösilage till hästarna, strax efter tolv kunde jag sätta mig i soffan och bara njuta över dagens intryck och upplevelser..
January 01 Årets första slädtur.Traditionen innebär att vi åker släde eller vagn på nyårsaftonen vilket inte blev av i år på grund av min onda fot.. Idag blev det så att istället för avslutsåket så blev det ett premiäråk dock utan brasa och glögg men det var trevligt i alla fall. Föret kan inte vara bättre, under den dryga timme vi travade längs väg och längs en gammal banvall så hördes det bara stenskrap vid ett fåtal tillfällen. En vagn av Wurst modell försågs för ett par dagar sedan med navkälkar, en lika enkel som genial lösning för att göra om ett åkdon från sommar till vinteråk. Hjulmutter bort och sedna är det bara att trycka dit kälken när hjulet avlägsnats. Stabilt och bra blir det med den breda medgången samt mjukt och behagligt dels tack vare medarna som sväljer varenda grop och glider fram ljudlöst men även för att man behåller vagnens fjädring så komforten kan inte vara bättre, betydligt bättre än med hjul.
Ett lätt snöfall bäddade in den tidigare vindpinade snön i ett luddigt ull så vackert som det kan bli. December 31 Äntligen riktig vinter.Strålande solsken, gnistrande vitt snötäcke, kyla som biter i kinderna, rimfrost i hästen, släden som knirrar i snön, vilda djur längs färden.
Nog skulle jag stå ut med en 250 sådan här dagar/år..... Ja så här har de senaste dagarna sett ut här i Rude. Långa turer med häst och släde i skogen längs gamla hästkörvägar som fått behålla sin bredd då traktorerna som använts sedan hästen försvann inte varit bredare än vad hästvägarna medgett. Trångt och mysigt är det att glida fram mellan snötyngda träd som står så tätt att himlen knappt kan skönjas ens mitt i vägen till skillnad mot dagens autostrador på 4 - 5 meters bredd genom skogarna.  Julaftonens bukfylla har lämnat kroppen nu efter de senaste dagarnas snöfall som medfört idogt skyfflande där inte traktor eller hästplog kommit åt. Kroppsvikten stabil igen.
Docka har jag inte gjort så mycket med sedan jag köpte henne mer än promenerat i grimma och befäst de ljudliga kommandona.
Smack= igång, ptro= halt, stå still=stå still och inget annat, vänd, lyft=hovarna vid verkning/raspning. I förrgår lade jag på selen för första gången då den varit utlånad till en annan inkörningshäst tills nu, Docka tog det hela med sådan ro att jag blev lite förvånad, noll och ingen reaktion. Lokorna anpassades liksom däckel och bukgjord samt baksele. Draglinorna fästes i dragringarna och korsades över ryggen, då hon inte är så hög så räckte de ned till marken och släpade lite där. Ingen som helst notis tog hon till tryck av sele, skrammel eller linorna som släpade och slog mot frambenen emellanåt, det lovar gott för fortsättningen. På promenaden mötte vi ett par bilar vilket inte bekom Docka något, en kärra parkerad med sockerbetslass i månljuset var inte heller något konstigt, inte alla jakttorn som likt spöklika skelett reste sig ur snön. Hjortar korsade vägen liksom två älgar vilka Docka spanade nyfiket på. Igår lyckades jag med konsstycket att göra en "Brolinare" med min stela och osmidiga kropp när jag slog ner meterlånga istappar som hängde ovanför pannrumsingången vilka jag sneglat på några dagar och insett att de kommer att göra ont i skallen om de skulle landa där.
Nu blev det ont i foten istället då jag efter ett mindre graciöst hopp efter en seg istapp och en än mindre gracil landning landade snett med vänstern som vek sig, kom under mig i en märklig vinkel och när 93 kg landade på den hörde jag ett knak/knäpp samtidigt som jag kände det. Benet sprätte på något vis ut åt sidan från den tidigare placeringen under röven, ont som fan gjorde det och det svartnade ett ögonblick för ögonen, sedan blev jag illamående där jag låg likt en skalbagge på rygg och kände efter om jag kunde röra foten vilket jag kunde med viss smärta.
Upp kom jag och kunde nog konstatera att inget är brutet, hoppas jag, då jag kunde röra foten åt alla håll, stödja på hälen gick bra, fotbladet var bara att glömma att belasta.
Idag är foten rejält svullen och riktigt öm på utsidan vid ankeln, gör inte många knop när jag struttar fram på ett ben så den traditionella nyårsturen med häst, släde, brasa, glögg och lussebullar blir det inget med i år när föret är bättre än någonsin, så typiskt..
Ett riktigt Gott Nytt År på er alla!! December 26 Hösprättaplogen funkar!!Jaha, då har ytterligare en Jul passerat och jag är fortfarande mätt och belåten!! Roade mig med att väga min lekamen på Julaftons morgon, vågen stannade på trivselvikten 92 kg. Några timmar senare, ja 12 närmare bestämt, efter grötfrukost, lussebullsfika på förmiddagen och glöggvälkomnande av Julfirande gäster och Jullunch runt 13, fika till Kalle och hans vänner och en runda till med Julmat framåt kvällen. Ett och annat glas vatten, några öl och ett par snapsar som utfyllnad i de mellanrum som maten lämnade så stannade vågen på 96,7 kg!! 4,7 kg mat och dryck i buken, gött..
Efter snöplöjning och snöskottning så känner jag mig rätt normal igen idag.
Snöplöjning ja, imorse var det ut med traktorn och ge sig på drivorna som bildats under nattens snöfall som ackompanjerades av ett vinande blåsväder, barmark på sina ställen och drivor på dryga halvmetern däremellan. Under dagen fylldes det på med mer snö medans jag svetsade färdigt plogen som skall dras av hästen, hösprätten modifierades och ett snöblad på 2 meter sattes bakom/under. Den har varit "färdig" en gång redan men då visade det sig att jag inte tänkte efter före tillräckligt, jag hade satt vänstersidan av bladet lite framför hjulaxeln vilket medförde att bladet inte kunde fjädra över ojämnheter utan lyfte hela sprätten istället, inte bra.
Nu var den färdig på riktigt idag efter lite modifiering och den visade sig fungera alldeles ypperligt, precis lika bra som i drömmen jag hade inatt, hehe.
Den verkade vara mer lättdragen än jag trott, Grim som drog blev bara lite andfådd efter en dryg halvtimmes plogande, helt godkänt.
  December 20 Slädföre.Tycker den här snutten är så rolig, hur saker och ting än verkar vara för stunden så kan det i nästa ögonblick hända något som omkullkastar tillvaron totalt. Citat http://www.facebook.com/video/video.php?v=214327073253&ref=mf December 18 Hösprätten framskottad.Varför i all världen tar någon fram en hästdriven hösprätt den här tiden på året?? Ja det kommer sig av mina funderingar igår då jag bar stolp och övrigt stängselmaterial hela dagen. Inköpt för nästa års stängningar i reservat i länet. Snöat har det ju gjort några dagar så funderingarna gällde hur jag skall kunna använda hästarna på ett smidigt sätt i snösvängen. Byggde ju en snöplog för några år sedan, en vägplog som fungerade helt perfekt men den är inte lämpad att ploga snö på gården med då den är avsedd att köra rakt fram och inte knixa runt med när det är trångt.
 Iden jag fick igår var att ta en hjulräfsa och sätta ett snöblad under den, höj och sänkbart blir det ju då mekaniken redan finns på räfsan för att släppa av höet som samlats ihop. Men den är ju så bred, nästan 3 meter. Grannen har en som är närmare 2 meter och skulle passa bra men räfsan är ju rätt lätt i sig och jag undrar om den inte kommer att halka i sidled. Efter fler funderingar så ploppade hösprätten upp i bakskallen, den är smalare och tyngre än räfsan men har samma höj och sänk funktion så fram med skyffel och skotta undan snön för att sedan dra in den på loggolvet. Där är jag nu och snöbladet ligger utanför, rondell, svets och lite klur så skall det nog bli något funktionabelt av det hela.
Gillar när grejor kan användas till mer än de är avsedda för från början, hö på sommaren och snö på vintern, ytterligheter.
Har glömt att berätta om floatingen jag var på för ett tag sedan, en upplevelse vill jag lova. Ner i saltare vatten än vad Döda Havet innehåller och sedan gäller det att slappna av vilket jag aldrig haft några problem med. Slappnade av och flöt i vattnet med ögonen slutna och kunde ha svurit på att jag roterade i högervarv, öppnade ögonen och kunde konstatera att jag låg blick stilla. Proceduren upprepades några gånger, snurrkänslan visade sig inte stämma när ögonen öppnades.
Vitsen med detta då? Ja det skall vara bra för, eller mot, spänningar och dålig cirkulation och jag får allt säga att mer avslappnad än jag var efter 45 minuter i tyngdlöshet kan jag inte påminna mig att jag varit tidigare. Det blir garanterat fler besök i floatingtanken. En lista på floatingställen i sverige. try it, you'll like it.
December 13 Luciahelgen.Lucia är väl en av de stora dagarna på året som åtminstonde i yngre år satte spår i minnesbanken för livet. Min första kärlek träffade jag, eller jag kände ju till henne innan men just på Lucia så tände det till på allvar, nu blev det en kort romans men ändå, den första, och tankarna går tillbaka till den Luciadagen för 25 år sedan, ujijuj vad tiden går.
Igår var han som Grim skall flytta till här för att titta på när jag och Grim jobbade i skogen. Vi började med saxen och saxade en knapp timme, klent och grovt över stock och sten, ner i kärr och över berg och han var nöjd md vad han såg. Sedan blev det släplass med en VSA doning under en halvtimme vilket gick lika bra det i hans ögon.
Vet inte om det var så att Grim ville imponera eller om jag skärpte mig lit extra för så bra som Grim gick har han aldrig gjort tidigare, en kombination kanske.
I morse var jag iväg och köpte mig en tvåaxlad transport, jösses vilken skillnad i stabilitet mot den enaxlade! Jag ringde på den här i fredags men då var den bortlovad till en som skulle komma och hämta den som igår morse, nu hände det som jag själv varit med om så många gånger att köparen som jag väntat på inte dyker upp. När det händer blir jag förbannad, idag blev jag glad av samma anledning. Bra sommar och vinterdäck, nybesiktad och i skapligt skick, jag är nöjd.
Markus ägare ringde med ett par frågor om hur han skall avancera, de har varit ute ett par gånger i veckan själva och det har gått bra så han tyckte inte att jag behövde åka dit idag vilket jag tackade för och gick ut för att svetsa det sista på min lunnbåge. Grim sattes för och ner i skogen bar det för test av konstruktionen. Jag har gjort den helrekad för att skona hästens bogar och det visade sig fungera precis så bra som jag tänkt mig. Oavsett hur mycket Grims bogar rör sig och hur tvärt vi än svänger så hade Grim fullt tryck i bägge bogar vilket borgar för en sparad häst. Jag förstår inte varför man tillverkar stumma redskap på 2000 talet när man vet att hästen då endast drar allt med en bog i taget vilket i sin förlängning snedbelastar ryggen å det grövsta då hästen försöker kompensera snedbelastningen, ju tyngre desto större slitningar.
Hur som helst så var det första gången jag körde med båge och det var en positiv upplevelse, under med kättingen och kroka i på bågen, minimalt med lyft gjorde att jag kände mig pigg efter nästan två timmars körande.
Skymningen kom och vi avslutade, gick hemåt och selade av. Satt upp och så tog vi en ridtur vilket inte var så smart visade det sig när svettiga kroppen från skogsarbetet kallnade allt eftersom på hästryggen och kylan kröp in i ryggmärgen, bara en sak att göra. In i värmen,filt om mig i soffan och konjak i kupan som värmde gött. December 11 Köra in, rida in. Rida in, köra in.Min erfarenhet av ridning är inte mycket att skryta över, några fullblod har jag suttit barbacka på i en paddock och lärt mig styra dem med enbart vikthjälper, inte mycket mer.
Min första nordsvensk, ett sto vid namn Sola, som jag körde en mycket med innan jag hoppade upp och red en hel del barbacka på, eller red och red, satt på och åkte med är väl en mer rättvis beskrivning av företeelsen. Inga som helst bekymmer.
Reko hade jag kört ett tag innan jag en höstdag efter ett arbetspass klev upp på honom vilket vad jag vet ingen annan gjort tidigare, det tog en stund innan han förstod att han skulle gå trots att jag satt på honom, sedan red jag en hel del på Reko den hösten. Inga som helst bekymmer.
Nu hade det gått nästan tio år sedan jag red på Reko senast när jag med en blåsa under foten blev tvungen att kliva upp på Grim för allra första gången, endast Alice har suttit på honom in och ut från stallet för tre år sedan. Upp kom jag med hjälp av en sten och sedan knallade vi på som om det var hundrade gången vi gjorde det. Inga som helst problem.
Vart vill jag komma med det här då? Jo, jag har alltid sagt det att om en häst skall användas till både körning och ridning så är det självklart att den skall köras in först och sedan ridas. Varför? Lika självklart det med, en körhäst kräver så oerhört mycket mer disciplin än en ridhäst rent säkerhetsmässigt. En lös häst är ju trots allt bara en lös häst som stannar och äter efter en stund, en lös körhäst med vagn/redskap efter sig blir lätt en livsfara för sig själv och för allt och alla som finns i närheten.
Det här med att stå stilla lär man ju en körhäst från början och är det viktigaste i all körning, att hästen kan stå still och även gör det, när, var och hur som helst, allt annat är förkastligt. Gå, springa och svänga om något står i vägen kan alla hästar, att stå stilla måste de lära sig.
En ridhäst ser man sällan stå helt stilla när ryttaren sitter upp, den rör sig gärna och tillåts göra det.
Som ovanstående premiärer på ryggen på mina hästar visar så har jag fått allt gratis efter inkörningen den dagen jag får för mig att kliva upp på hästens rygg, en lugn och trygg häst som står helt stilla när jag kliver upp, rör inte ett ben innan jag säger till att vi skall gå, trots att de aldrig haft någon på ryggen tidigare.
Drygt 8 timmar har det blivit på Grim veckan som gått och trots min ovana på hästryggen så känner jag mig totalt avslappnad och lugn med hästen vilket visade sig i obefintlig träningsvärk. Skall bli kul att se om Tarzan och Tango fungerar lika bra som de föregående tre, något jag inte oroar mig för alls.
En fördel som jag inte tänkt på tidigare är ju att det är riktigt varmt och skönt att sitta barbacka på en mjuk och go häst jämfört med en kall och hård kuskbock..
Köra in före inridning, en självklarhet för mig. Någon som har andra idéer i ämnet?
|
|
||
Send a private message
Subscribe to RSS feed
Tell a friend
Add to My MSN
Add to your network
Sign up for alerts
|
|
