guba´s bubbla

Oj vad tiden går fort, nyss var dagarna ljusa , nu är det skumt hela dagarna om det inte är helt klart  väder.

För att hinna med hästarna så är det inget annat att göra än att köra igång omedelbart jag klivit ur bilen efter jobbet. Än så länge hinner jag med två hästar varje dag men ett par veckor till så hinns bara en med i veckorna.

Uri lämnade Rude förra helgen och har fortsatt körningen hemma på Skumme tillsammans med Camilla, de har gått igenom allt jag och Uri gjort under de fem veckor hon var här. Tömkört, med linor/svängel/sax och stock/skaklar/kälke och allt har gått lika bra som det gjorde här.

Innan Uri åkte hemåt så körde jag först och sedan gjorde Camilla samma saker helt på egen hand vilket gick kanon.  Bra jobbat Camilla!

 

Markus jobbar på bra och den gångna helgen gjorde han sina två första "riktiga" arbetspass då vi saxade fram 50 stockar klentimmer till en basväg. Helt perfekt från början till slut, lugn och fin, halter, backar och drar som en riktig häst.

 

En kommun i min närhet ringde häromdagen och undrade om jag hade någon häst till salu då de skulle köpa en. Som en tillfällighet så har jag ju tänkt mig att sälja Grim så det kändes lite som ett sammanträffande att de hörde av sig. Kommunen har ett arbetslag som sköter den stadsnära skogen och en häst passar ju perfekt in i den miljön. Arbetsledaren är en gammal hästkörare från tiden det kördes på riktigt för brödfödan och Grim skulle även komma att bo hos honom på hans gård. Hoppas att de gillar honom när de sett Grim vilket eventuellt blir i veckan. Jag vill köra honom lite innan jag släpper iväg honom oavsett om den här affären blir av eller om någon annan köper honom, så i början mitten av december är han klar för leverans.

 

Som om jag inte har tillräckligt att göra så köpte jag igår ett objekt att greja med i vinter, förhoppningsvis är skicket betydligt bättre i vår när vägarna börjat torka upp igen.

Vagnen som sådan är hel och stabil, hjulen är helt utan anmärkning liksom övrigt trä  förutom fronten. Det som behöver göras är således skrapning, slipning och oljning. om den sedan skall målas, vara oljad eller fernissad har jag inte bestämt mig för ännu.

Får nog fundera på att sälja de två träbåtarna jag har, en 9 meters snipa och en 7 meters segelbåt i trä som jag inte hinner med som jag skulle vilja.

En hästvagn är ju lite mindre att jobba med, å andra sidan så har jag ett par till som pockar på uppmärksamhet. Jaja, tids nog så............pensionen närmar sig, hehe.

 

 

Visst har det varit en blöt vecka som gått men det mesta av vätan har kommit på nätterna samtidigt som dagarna ar bjudit på blå himmel utan ett enda moln och en sol som gjort sitt bästa för att värma vilket inte lyckats så bra i de kyliga vindarna från norr.

Men vad gör det, bara att njuta av allt vackert som finns omkring sig.  Jag har  i och för sig suttit mycket i bil då jag varit ute efter Bergslagsleden, en 27 mil lång vandringsled med ambitionen att vara europas finaste låglandsled. Vad jag gör för tillfället är att åka runt och gräva gropar som jag skall gjuta plintar i nästa vecka för att på varje etappstart/mål sätta upp en ny tavla med integrerad sittbänk och vägvisare på.

Här är prototypen som jag tog fram och som föll i god jord hos beställaren, 5 uppsatta och fem till nästa vecka, då återstår 7 stycken till näsa år på den södra delen av Bergslagsleden. Med mycket senvuxen myrtall i stolparna och lärk i taket  så skall de klar sig i många år framöver.

De här sista dagarna har jag varit på etapp 1 - 5 vilket innebär att jag varit på gränsen till födelselandskapet Dalarna vilket i sin tur innebär höga höjder och djupa dalar med mängder av sjöar. I det soliga höga vädret med alla färger så har jag njutit i fulla muggar när jag lyft blicken från plintgroparna och sett mig omkring. Brukar alltid ha kameran med men glömt den flera dagar nu, tur att mobilen finns som reserv. Så här kan det se ut bland annat.

 

Helgen kommer som vanligt att bestå av mycket häst, imorgon blir det plöj-DM i Julita, sammanslaget DM för Närke och Sörmland borgar för lite fler deltagare hoppas jag än vad som är vanligt. Plöjning med häst är ett hantverk och samarbete mellan kusk och hästar som är fascinerande att skåda. Själv hann jag plöja en del hösten 2003, sen dog ena parhästen olyckligtvis och jag har inte haft ett par sedan dess. Nu har jag ju ett par och möjligheten att börja plöja igen så till nästa år kanske man kan delta i en tävling, om nerverna håller sig i styr och träningarna gått bra.

I fredags  lade jag och en kompis ut kräftburar i en sjö som han fiskade i för länge sedan då flodkräftor fortfarande fanns. I somras fick han en gädda med en kräfta i magen så med anledning av den storfångsten så tänkte vi att lite kräftor skulle inte sitta fel.

11 burar agnades och lades i på sen eftermiddag där gäddan fångades i somras, burarna vittjades med stor förhoppning strax efter 23 till allt besviknare miner, inte en enda kräfta. Burarna agnades om och flyttades på den spegelblanka och av ånga rykande sjön i underbart fullmåne ljus, bara det gjorde hela proceduren värd att uppleva även om fingrarna protesterade mot det kalla vattnet i minus 2 grader.

Vid 7 tiden på lördagsmorgonen var det åter dags att dra upp helt tomma burar så nu vet vi att det inte finns något överflöd med kräftor i den sjön, gäddans sista måltid bestod kanske av den sista kräftan??

Direkt från kräftfisket så bar det iväg till Åmmeberg för avmastning av sväronens segelbåt, en procedur som genomförs två gånger om året, ja inte avmastning  då,  på våren kallas det påmastning. Hur som helst så är jag lika förvånad var gång över hur kort tiden är mellan dessa två tilfällen när jag ser tillbaka, tittar jag nu framåt så ter sig tiden som en evighet innan masten skall på igen men rätt som det är så har vintern bara passerat i ett huj och det är dags för sjösättning igen.

 

Uri har ju körts med skaklar ett par gånger utan några som helst bekymmer så idag sattes kälken för för allra första gången i hennes snart treåriga liv.

Iväg på gräs till en början för att sedan knalla ut på grusvägen och vidare ut i skogen. Inte minsta notis tar Uri om det nya bakom sig utan drar det med samma lugn som med allt annat vi föratagit oss de här veckorna. Grundar men bara ordentligt och förbereder hästen väl inför varje ny sak man skall göra så kan det bara gå bra.

Härlig häst är hon i alla lägen.

 

I måndags kom hösten till mina trakter, 15 varma sköna grader under dagen förbyttes på 20 minuter till ynka 2 kalla plusgrader, fuktiga och ogästvänliga grader. Vi satt i soffan bänkade framför tv:n när det började smattra lite försiktigt mot fönstret, vinden tilltog och på några minuter lät det som att huset skulle lätta från berggrunden samtidigt som haglet kom och hotade att slå in varenda fönsterruta på nordsidan.

Hösten gjorde sitt intåg hårt och hänsynslöst men ack så härligt  det var på tisdagsmorgonen, frostvitt över nejderna, hög och kall luft  på minus 2 grader att fylla lungorna med när Nerikes Allehanda hämtades in. Att sedan isskrapan var ett måste för att få sikt genom isbarken som frös på under natten är en annan sak. Resten av veckan har varit kyligt skön.

 

Uri sköter sig ypperligt framför sax och stock, dags för skaklar i helgen, i helgen blev idag eller i förhållande till när jag skrev det här, imorgon...... så här såg det ut i alla fall. Helt lugn som om Uri dragit skaklar i hela sitt liv, go häst är det.

 

Markus var bara att fortsätta med där vi slutade i våras kälken var för idag och han är stabil och lugn i både knopp och kropp. Ardenner till pappa har ju Markus och har ärvt rumpan därifrån, jag kan bara inte låta bli att tänka på hur mycket korv det skulle bli av honom där jag knallar bakom. Mycket mat att lägga i frysboxen.

Nordsvenskarna är ju alltid med på noterna och går igång från början, Markus har en startsträcka som varar en kvart ungefär innan han är med på noterna och knallar på som jag vill, tur att mamman är nordsvensk kanske man kan säga, he he.

 

Mansdominansen då, ja idag var jag på bussresa hela dagen, inbjuden av en uppköpare i skog lämnade vi Närke för att åka mot Sörmland och Bo Forssjö's sågverk samt deras  pelletsfabrik. På hemvägen stannade vi till på Brevens Bruk där vi tittade på lyckade björkbestånd. Mång trevliga människor, gott fika på förmiddag och eftermiddag samt mycket god lunch gjorde dagen till lärorik och lyckad. Mansdominansen i bussen kan nog ses som signifikativ för hur intresset för skogen är fördelad i hemmen runt om i Sverige, av 52 deltagare var det endast en (1) kvinna!! med på resan.

Visst vore det trevligt med lite större blandning.

Dagen började hur som helst riktigt ruskigt med iskallt ösregn i ordets rätta bemärkelse för att när bussen drog iväg avta, övergå i solsken som till eftermiddagsfikat vid sjön Sotterns strand värmde riktigt gott. Därefter när vi stod i björkbeståndet och pratade i helt vindstilla väder så kom det en vindpust som övergick i hagelstorm innan vi hann sätta oss i säkerhet i bussen, när vi sedan åkt ett par kilometer så var gräsmattorna inte gröna längre utan helt vita av ett tjockt lager hagel. Fem minuter senare sken solen och solglasögon var ett måste, omväxlande!!

 

Ja vem behöver valium eller något annat för att hålla sig lugn när man sysslar med rena meditativa saker som idag. Hämtade hit Markus på morgonen och för att kolla upp vad han kommer ihåg från i våras så tog vi en dryg timmes tömkörningstur i skogen, avslutade med att sätta sax och stock efter honom och köra tioportars banan jag har i skogen.

Vi körde aldrig med stock i vintras, endast däck och sedan kälke. Markus drog stocken som ingenting helt perfekt genom hela banan till min och ägarens stora förtjusning.

Rena meditationen att gå bakom en hästrumpa i underbar skog nu när höstluften börjar bli lite högre och klarare.

 

Det andra meditativa och avkopplande jag gjorde idag var att måla två nya fönster med spröjs samt en ny par ytterdörr med spröjsade rutor från topp till golv, finns det något mer avkopplande än att måla och framförallt då måla fönster som dessutom är spröjsade, fyra timmars rofyllt arbete. Vitt på fönstren och blått på dörrarna.

 

Som om jag nu inte var tillräckligt lugn, harmonisk och välmående på alla sätt och vis så skulle det ju bli en och en halv timme till bakom Uri, först en runda i skogen med den lätta stocken, en stock som jag själv skulle kunna dra utan problem samma sträcka, inget för Uri med andra ord. Lugn och fin med ett otroligt jämnt och fint tempo hela vägen i skiftande terräng. Avslutade med att sätta en betydligt tyngre stock i saxen och köra banan med tio portar vilken Uri gick igenom helt perfekt, härligt att se framstegen.

 

Som krona på verket och gott imagen så har det fikats med olika besökare vid två tillfällen, ugnsvarm äppelkaka och marsansås två gånger om, en härlig dag med andra ord.

Jobbade förmiddagen idag då gårdagens arbetsdag blev mer av det privata slaget med Dockaköpet. Meckade ihop traktor och skogsvagn samt satte en container på vagnen för att kunna köra ut grus i bäckar och andra vattendrag för att restaurera raserade och förstörda lekbottnar för bäcköring. I förlängningen ett måste för att behålla flodpärlmusslebestånden som är beroende av bäcköringen för sin fortplantning. Allt hänger ihop på ett eller annat sätt.

 

Frugan ringde och berättade att de skulle segla sväronens segelbåt till vinterhamnen medans jag höll på med traktorn, precis hemkommen ringde hon igen och jag trodde de var framme. Nejdå, de hade inte lämnat ankringsbojen utan lyckats i det blåsiga vädret med konststycket att väldigt ordentligt snurra upp förtöjningstampen på propelleraxeln!!

Nu ville de att jag skule komma ner och vara behjälplig efter det att de inte lyckats lösa problemet under ett par timmar.

Väl på båten konstaterade jag att vattnet var kallt, riktigt kallt. Gillar inte kallt vatten alls. Nu hade nöden ingen lag så jag övervägde problematiken, det enklaste hade nog varit att dyka ner under båten och få loss tampen............men det var ju så förbaskat kallt... Ner i jollen, på med cyklop och kolla läget, uuuiiiiiiiiiiiiiiii , isande kyla runt knoppen.

Försökte med halva överkroppen under vattnet att med båtshake lirka tampen rätt utan framgång. En förskärare tejpades fast och operation tampkapning företogs, efter ett antal doppningar så gav den med sig och jag kunde dra loss det som tvinnats runt axeln samtidigt som jag konstaterade att jag inte hade en torr klädbit på min kropp.

Tur att det var sommartemperatur, 15 grader,  i luften även om vattnet inte höll någon av mig önskvärd badtemp.

 

Stängsling av sista återväxten på eftermiddagen innan skogstur med Uri och stock vilket gick lika bra som i förrgår.

 

Tina Turner, 70 år, underhåller på tv, fantastiskt.. hon struttar runt på scen likadant som för 50 år sedan, härligt att se.

Idag så hämtade jag hem lilla Docka, en ettåring efter Reko 1880, liten och tjock. 142 centimeter i manke mätte jag henne till, hoppas att hon blir större än mamman som är 151, Reko mäter 159. Tjock ja, fet är väl ett bättre ord att beskriva henne med, Docka har gått med sin mamma hela tiden tills idag vilket innebär att hon diat i ett och ett halvt år, det sista hon gjorde innan vi lastade var att ta en slurk med mjölk som rann ur mungipan, hmmm.

Välstoppad som en falukorv. Docka hade aldrig varit ifrån sin mamma, in och ut i stallet så har mamman letts medans Docka gått lös, ovan att ledas med andra ord skulle hon lastas från stallet med mamman ståendes tre meter bakom henne. En hink med havre och mindre än två minuter senare hade hon gått in i transporten där hon stod helt stilla medans jag stängde luckan. Färden hem tog nästa två timmar och inte vid ett enda tillfälle gjorde hon  något väsen av sig där bak. Hemma fanns ingen hjälp vid urlastningen jag gjorde lös henne där fram, öppnade luckan, gick in och tog grimskaftet. En minut senare hade Docka backat helt lugnt ur transporten, bättre första resa kunde hon inte fått.

Därefter tog vi en skogspromenad där inget av vatten, kärr eller broar orsakade minsta tvekan hos Docka. På vägen ut gick vi genom två grindar utan bekymmer, på vägen hem tvärvägrade hon och första grinden tog 45 minuter  för oss att komma igenom, den andra tog 12 minuter. Tur att jag har tålamod som räcker och blir över.

Sådant händer aldrig med hingstar.

Borst och rykt innan utsläpp till Uri, samma visa igen när grinden skulle passeras, 12 minuter gick där med innan de kunde hälsa på varandra. Tre rejäla sparkar åkte Docka på när Uri laddade för fullt i sidan på henne. Den först kom när Docka försökte dia Uri sedan kom två som var mer typiskt stoiga, inte heller sådant händer med hingstar där det går lugnare till. Ja ja, Uri lade snart sitt vakande huvud över Docka om en storasyster och intresset för mat tog över rätt snart.

Uri går från klarhet till klarhet, efter att ha dragit ett däck längs vägarna några gånger så blev det dags för skogen och skogsarbete igår då saxen och en stock sattes bakom henne.

Under den timme hon drog stocken längs traktorvägar och i terrängen så reagerade Uri inte en enda gång när stocken hoppade, rullade och högg fast i rötter och stenar. Vi avslutade med tio portarsbanan vilket gick perfekt, en fastkörning i en stubbe, då stannade bara Uri, jag sparkde undan svängeln och så fortsatte vi som om inget hänt.

Jag har aldrig varit med om en häst som inte brytt sig det minsta när den dragit stocken första gången men allt skall ju hända en första gång. Fantastiskt.

 

På söndag får de här två sällskap av en gammal bekanting som jag inte sett sedan början av april i våras då jag körde honom senast, Markus, från början en ouppfostrad hingst som jag släpades efter i ett grimskaft på ryggen i en snöslaskig hage vid vårt första möte. En dryg månad senare gick han bra i linor med däck bakom sig, kastrering senare och så åkte jag kälke efter honom några gånger, skall bli kul att se vad han kommer ihåg ett halvår senare.

Så här såg det ut då, inte utan att jag längtar till vinter, snö och slädföre, gärna i samband med fullmåne.

 

 

 

Någon som kommer ihåg det programmet??

Till att börja med, strålande sol med rena sommartemperaturer. Bara att njuta så länge det varar vilket det verkar göra några dagar till.

Ja den här söndagen blev en skön söndag ur flera aspekter. Vaknade tidigt då jag skulle till Enköping för att bevittna en premiering med tillhörande körprov, två forumvänner hade hästar med, Lotta med hennes nordsvenske valack Sälg och Weronica med sitt nordsvenska sto Ellzi.

Har bara sett dessa hästar på bild tidigare och Sälg var betydligt större i verkligheten mot vad jag trodde medans Ellzi stämde bättre med min bild av henne från de bilder jag sett.

Först ut av dessa var Sälg och Lotta, nu började en resa som var av den häftigare sorten. Lugnt och tryggt med god bjudning körde de först banan ett varv för att sedan påbörja andra varvet där halterna och ryggningen skulle utföras. Det var en ren fröjd och några minuters underbar upplevelse att se detta ekipage och samarbetet dem emellan utföras så perfekt som det bara går. Det visade sig sedan att domaren var av samma uppfattning då han gav dem maxpoängen 50!! dessutom kryddade han till protokollet med några väl valda superlativer, beröm beröm beröm, och Lotta och Sälg var värda varenda ett av de orden. Tack för den uppvisningen.

 

Sedan kom Ellzi som kördes av Cecilia, efter en lite för snabb igångsättning efter anspänningen så gick första varvet lika lugnt och fint som för det tidigare ekipaget, halt nummer ett perfekt. Ryggningen blev inte riktigt vad den borde ha varit , nästa halt perfekt och sedan var det klart.

 Igångsättningen drog ned två poäng och på ryggningen drogs tre poäng så slutpoängen hamnade på 45 vilket kunde ha varit 47 om kusken haft kontakt med Ellzi i starten.

Mycket bra var även detta resultat.

Grattis Lotta och Weronica till fina hästar och fina prestationer.

 

Ytterligare en forumhäst var i Enköping idag och det var hingsten Evert 1927, en grann kille som jag såg senast när han godkändes på Greva.

 

Igår satte jag svängel i linorna bakom Uri, först på gräs, sedan ut i skogen för att sista biten hemåt gå på makadam, en metallsvängel som jag de första trettio minuterna ut i skogen höll i handen och lät den träffa stenar med jämna mellanrum så att Uri lärt sig hur den låter när den väl sätts fast bakom henne.

Noll och ingen reaktion på vare sig ljudet eller ryckarna som uppkommer då svängeln hakar i något, stabil tjej det här.

Så idag tog vi nästa steg, ett däck sattes bakom Uri, nytt ljud, nytt motstånd, satte igång på gräs för att snart komma ut på grus, knip med rumpan de första fem stegen sedan var det som om Uri dragit däck i hela sitt tvååriga liv. Svängar med linornas tryck mot benen bekommer henne  inte alls. Det här blir bra det!!

 Imorgon är det kastreringsdags igen, Tango och Roke blir valacker.

Inatt hoppas jag drömma sköna drömmar, inte om kastering då utan om den dagen när jag kör 50 poäng med en häst.

Drömma kan man väl åtminstone få göra för det kommer förmodligen aldrig att hända i verkligheten.

För en kvart sedan for Garp mot småländska höglandet för att återse mor och syster, syster är redan inbokad för inkörning nästa år, samt alla andra djur efter nio veckor på bortaplan.  Garp som kom hit var en liten kille som inte gjort så mycket i sitt liv, tömkörd var han men inget mer.

Garp som åkte hem idag var större och rent erfaren häst som provat på det mesta utan minsta mankemang. En lugnare häst får man leta efter, de finns säkert men inte kan de vara många. Allt vi gjort har Garp tagit med ett lugn som bådar gott för framtiden. Inga överraskningar med den hästen, sax, kälke, rockard, 8 hjulig skogsvagn samt träekrad med järnringad planvagn har vi testat och allt går Garp helt lugnt framför.

I går kväll så testade vi som ett slags mandomsprov att lägga en lunnbänk. Resultat?? Tja som allt annat så blev betyget med beröm godkänt, nu lade vi bara upp stockarna i ett lager men vi drog fram alla stockar, kopplade  från, gick runt och kopplade i igen för att lägga upp dem på tvärstocken. Många stopp och ryggningar samt igångsättningar resulterade i att alla stockarna hamnade på plats med mindre än 15 centimeters skillnad  längdledes, perfekt.

Idag tänkte jag göra om det med fotograf men ägaren var uppe med tuppen och anlände tidigt varför det blev en tur med rockarden där jag körde ut, förbi störiga granngården och nedför rejäla backar där Garp visade att han håller emot helt själv på lång töm. På hemvägen fick ägaren ta tömmen och hur han upplevde att köra Garp kan bara sammanfattas med superlativer. Roligt med uppskattning efter nedlagt arbete.

 

Uri då?? Ja henne har jag tömkört under veckan med linor, första dagarna var hon skeptisk till att kliva ut i vatten vilket hon går i utan tvekan idag. En lugn dam med härligt vägvinnande skritt som inte tvekar att gå dit jag styr henne. Uri ser väldigt "färdig" ut i kroppen vilket märks i tömkörningen ute i terrängen där balansen är perfekt och hon går att köra på ett rakt spår både på väg och i skog utan minsta vingel, stabil är ett ord som passar bra som beskrivning.

Lätthanterad och behaglig häst att hålla på med. Älgar, hjortar och tjädertupp har vi stött på så långt. Älgarna tittade hon på, hjortarna ville hon följa efter medans tjädertuppen som flög upp mindre än 15 meter från oss skrämde Uri till 1 sidohopp och mig till 5 sidohopp, sedan fortsatte hon som om inget hänt. Och jag med, he he.

 

Nu  när Garp åkt hem får hon klara sig ensam i hagen till nästa helg då jag hämtar hem Docka, mitt nyförvärv som ser ut så här.

Docka är en dotter till Reko, jag har ju sålt Reko men vill ha kvar hans ande i min tillvaro så på detta sätt så lever han vidare hos mig, hoppas att hon utvecklas till en trevlig individ som passar bra i  både avel och  körning.

 

 

Garps tid i Rude lider mot sitt slut efter 7 veckor här, en vecka till blir det sedan får vi se om han åker hemåt. Garp har gått från klarhet till klarhet och testat på det mesta från tömkörning till det vi sysslar med nu, vagnskörning på en lagom kuperad bana, mycket svängar på plant likväl som i upp och nedförslut.

Inga problem med den hästen utan han uppför sig som en riktigt rutinerad häst i alla situationer och redskap han testat på.

 

Idag fick Garp sällskap i hagen då Camilla, Johan och lille Hugo från Skumme kom för att lämna två åriga stoet Uri här för inkörning. Uri har jag träffat vid två tillfällen tidigare i år, under våren, första gången i april tyckte jag att hon var lite tunn, idag har hon både vuxit på höjden samt grovnat en hel del och ser riktigt trevlig ut.

Hon släpptes i hage tillsammans med Garp, båda är förövrigt efter Kronprins, om likheter finns exteriört vet jag inte, hur lika de är i lynnet återstår att se.

Jag var med första gången Uri hade linor på sig samt att de släpptes ned på marken vilket gick finfint. Därefter har hon inte gjort så mycket mer så vi fortsätter därifrån så får vi se var vi hamnar om några veckor.

Uri och Garp fann varandra direkt, kliar du så kliar jag var temat de första timmarna.

 

Kastreringen av Tarzan och Grim gick bra men dagen efter så stack höger funickel ut ur Grims högra operationssår vilket inte är så bra, ja inte bra alls. Pratade med veterinären som tyckte att vi skulle avvakta till fredagsmorgonen, ny kontakt  då jag och vet kom fram till att han skulle komma på eftermiddagen för att korta av den en bit ytterligare.

Höger testikel var lite svår att få ned därav den lite för korta kapningen, ny sedering och funickeln kortades ytterligare 6 centimeter så nu verkar det vara som det skall.

Funickel (stavning?) är det som testikeln hänger i, en del av det är en muskel som kan dra testikeln uppåt vid behov om någon inte vet vad det är.

21/9 blir dagen D för Tango och Roke.